tisdag 19 mars 2013

Ständigt denna Simone

Simone de Beauvoirs Mandarinerna har kommit i nyöversättning av Åsa Moberg och Adam Inzèdy-Gombos, Norstedts förlag, och med den lyfts "den akuta frågan om de intellektuellas plats och ansvar", som det heter i recensionen i dagens DN skriven av Lyra Ekström Lindbäck ("Med skarp blick på vår existens" 19/3).  Där funderar hon bland annat på vilken plats, men också vilka möjligheter och vilket ansvar intellektuella har i vårt samhälle i dag. Hon avslutar med: "Eftersom det till och med känns främmande att ta ordet 'intellektuell i min mun så vågar jag dra slutsatsen att frågan snarare är mer akut än någonsin. Kanske måste vi läsa Simone de Beauvoir för att påminna oss om att den är möjlig att ställa."

Simone är alltid bra att läsa, tänker jag, och inte minst för den som funderar på frågor som rör intellektuellas ansvar specifikt och människors ansvar generellt och inte minst relationen dem emellan. Hur ser den ut? Vad har den för funktion? Och hur ser relationen mellan intellektuella och oss vanliga dödliga människor ut?  För Ekström Lindbäck är det tydligt att det är en annan slags relation än den kompisrelation som enligt recensionen skisseras i förordet till utgåvan och som Ekström Lindbäck tar så tydligt avstånd från. För mig behöver det inte alls vara så. Dels för att detta med att läsa någon (vilket Ekström Lindbäck uppmanar oss till) är att samtala med denna någon, ibland som kompis - vän - andra gånger som ytligt bekant eller som förbipasserande främling. Men också för att jag finner det begär som skymtar i förordets längtan efter närhet med Simone de Beauvoir, liksom Ekström Lindbäcks avståndstagande från detta begär, otroligt intressant och relevant att diskutera och fundera över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar