Det muntliga ordet som elitens medium

I snöstormens Stockholm sitter jag i läsesalen på Kungliga Biblioteket och läser en bok om oralitet och litteraritet i antikens Grekland (Politics of Orality, 2007) och påminns om den diskussion kring det muntliga ordet och skrift som fanns på många håll i övergången från just en muntligt baserad kultur till en skriftkultur.  . Eempelvis Platon uttryckte misstänksamhet mot skriften och betraktade den som ett utslag av trivialiserande masskultur, något att hålla sig borta från om en ville formulera sann kunskap. Även den tidiga kyrkans företrädare gjorde kopplingen mellan skriftlig kultur och masskultur, men kom till skillnad från Platon till den motsatta slutsatsen och tog kopplingen elit- muntlig kultur som ett argument för en textbaserad kultur.
Jag minns att jag funderade en hel del kring detta med relationen mellan det muntliga och det skriftliga,mellan folk och elit, mellan makt och status, när jag skrev min avhandling, men att det inte var ett spår som jag utvecklade i någon högre grad då. Dags att ta tag i frågan igen, och försöka gå på djupet med den nu när jag låter det muntliga ordet utgöra ingången i min historia om intellektuella.

Oral History i Sverige - verksamhetsplan tar form

Kallelsen till det inledande och allra första mötet med styrgruppen i Oral History i Sverige är utskickad. Den 7 december möts gruppen vid Stockholms universitet för att formera nätverket och ta fram och slå fast en verksamhetsplan och budget. Riksbankens jubileumsfond stödjer arbetet, vilket innebär att vi kommer att ha möjlighet att ha en gedigen verksamhet under 2012-2014.
OHIS är ett öppet nätverk och kommer så snart som möjligt att gå ut med information kring hur den som är intresserad kan ansluta till nätverket.

"Strålande idé" - men nej från VR

Ja, då tillhör jag en av de 906 som inte tilldelades medel av VR. Enligt utlåtandet är projektet om att skriva de intellektuellas historia 1960-2010 genom oral history en "strålande idé", men inte tillräckligt strålande för att stödja. Nåväl. C'est la vie. Det är bara att arbeta vidare med själva projektet. Där blir det ingen skillnad. Men det är klart att det påverkar eftersom arbetet måste ske samtidigt som jag undervisar, utvärderar, modererar och allt annat som jag gör i min verksamhet. Dock. Nejet fastnade faktiskt inte så djupt, och den positiva grundtonen i bedömningen gör att jag kommer att söka medel ännu en gång.

I väntans tider

Det där med ansökningar är alltid lika intressant. När en lämnat in går en vidare i livet och arbetet, och tänker inte mer på att om x månader kommer det ett besked som med största sannolikhet är ett nej men som kanske också kan vara ett ja. Men när beslutsdagen närmar sig då dyker den där möjligheten upp som ett irriterande störande skav igen. Kanske kanske. Hoppet lever och gör det svårt att koncentrera sig på det som verkligen är avgörande: arbetet i sig.
Nu den  25 oktober är det precis en vecka kvar till Vetenskapsrådet offentliggör sina beslut. Det är lite limbo. Trots att jag bestämt mig för att genomföra projektet oavsett om jag får finansiering eller inte så kommer det att ha en avgörande betydelse på flera vis. Inte minst kommer det att påverka möjligheten till att bygga upp en digital plattform kring intellektuella.
Nåja, om en vecka vet jag.

Att kalla eller inte kalla sig intellektuell

Vem kallar sig intellektuell och varför?Vad är skillnaden mellan att bli tillskriven epitetet intellektuell och att själv välja det? Har det överhuvudtaget någon betydelse ? Det är några av de frågor som jag har börjat fundera mer kring efter att jag inlett mitt samtalande med individer som jag av olika skäl identifierar som intellektuella i Sverige, men som på olika vis gör motstånd mot eller i alla fall inte använder beteckningen intellektuell om sig själva.
Jag menar att detta till synes banala, vardagliga bruket av epitet påverkar bilden av intellektuella i Sverige på två vis: För det första influerar det hur enskilda individer som verkar som intellektuella uppfattas i sin samtid och även i historieskrivningen och för det andra påverkar det därigenom också den sammantagna bilden av intellektuella i Sverige: vilka som är intellektuella och hur en intellektuell ska/bör agera.

Att formulera oenigheten - Samtal i Den onödiga samtiden

De senaste veckorna har varit sprängfyllda med undervisning på Stockholms universitet, arbete med det internationella programmet ”Decentralization and Good Governance with a Gender Perspective” och konferens om Nordisk litteratur vid Uppsala universitet. Det innebär att den tid jag kunnat ägna direkt åt de intellektuella i Sverige varit begränsad. Men det innebär däremot inte att jag låtet tankearbetet avstanna. Som jag ser det går mina olika arbeten in i och befruktar varandra.

Nu har jag möjlighet att ägna mer tid åt de intellektuella igen och just nu innebär det att jag sitter på KB och läser om Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal, vars första utgåva utgavs 1974. Det är uppfriskande. Inte minst för att författarna i sin dialog pekar på viktiga frågor kring betydelsen av offentliga samtal och intellektuella. I sin inledande text "Den nödvändiga skepticismen", reflekterar LG kring samtalet, som han lyfter fram som både betydelsefullt i ett samhälleligt perspektiv och njutningsfullt i ett individuellt. Han understryker också betydelsen av att utbyta tankar med dem som inte delar ens åsikt, att formulera oenigheten, och konstaterar att detta tankeutbyte, samtalet mellan dem som tycker olika är avgörande: ”Kort sagt, vad det än främjar, inte främjar det sanningen om vi slutar tala med dem som inte har samma åsikter som vi själva.” Det känns som en bra tanke att gå in i helgen med.

Samtal pågår

Sitter nu med två inledande och inspelade samtal med två intellektuella i Sverige. Det är alltså helt korrekt att skriva att samtal pågår. Och inspirerande är det. Dessutom blir det direkt väldigt tydligt vilken betydelse ingångar och ordning har för det som blir uttalat och synligt. Som Said uttrycker det: "A beginning, therefore, is a problem to be studied, as well as a position taken by any writer."

Stampar i spiltan

Sitter på KB och stampar i spiltan. Snart är det äntligen dags för det första samtalet om intellektuella i Sverige och jag har därför svårt att fokusera på allt annat som också måste göras. Detta fokus på själva mötet och samtalet fick mig också att lämna hemmet utan den mapp med material jag gjort igenom och som bland annat innehåll utskrivna samtyckesbilagor. Så nu blir det till att fixa nya innan jag beger mig ut i Stockholms lokaltrafik för att börja.

Mötets centrala plats i oral history

Medan jag tar kontakt och förbereder mig på att inleda de första samtalen bläddrar jag också igenom några av de böcker kring oral history jag har i min bokhylla. Vad innebär det egentligen att arbeta med oral history? Vad skiljer det från mer traditionella etnografiska forskningsintervjuer?
En viktigt skillnad rör själva processen där historien växer fram och betoningen av mötet mellan den som så att säga samlar in historien och den som berättar historien. Det är i mötet och i samtalet mellan människor som historien växer fram. Därför kommer också inte bara innehållet i samtalen att skifta, utan också formerna för samtalen beroende på vilka som deltar. Oral history är baserat på möten mellan människor. Att låta det synas och höras är en grundbult i det sätt jag använder metoden på.

RJ stöder initiering av forskarnätverk kring Oral History i Sverige

Häromdagen funderade jag över hur vi skulle göra om vi inte fick några medel till att etablera ett forskarnätverk kring Oral History i Sverige. Nu är det problemet löst. När jag öppnade eposten för en liten stund sedan fanns där ett mail om att Riksbankens Jubileumsfond beslutat bevilja ansökan OHIS 265 000 kronor. Vi kan helt enkelt börja bygga!

Ett första positivt svar - vidunderliga varma vibrationer

Detta med att någon svarar på de förfrågningar en skickar ut via e-posten är alltid vidunderligt. Men när det handlar om att få ett positivt svar på en förfrågan som berör det arbete en investerat mycket i sprids en slags vidunderliga varma vibrationer i kroppen. Det ger energi och lust att arbeta vidare helt enkelt.
Och nu har det hänt detta projekt. Hurra!

Paper accepterat - första förfrågningar om intervju/samtal utskickade

Nu känns det som att projektet börjat ta små myrsteg.
Ett första konferenspaper är accepterat, vilket innebär att jag nästa sommar kommer att tala om Performing Public intellectual in Sweden ­Intersectional Reflections on Rhetorical Strategies, Normative Ideals and Human Bodies in the Public Sphere på ISHR:s internationella retorikkonferens i Chicago.
Dessutom - och detta är än mer betydelsefullt, ohar jag nu äntligen skickat ut mina första förfrågningar till intellektuella om att medverka i studien. Jag hoppas på positiv respons. Nu vill jag börja samtalet om intellektuella i Sverige med intellektuella i Sverige.

Brev till de intellektuella - att inleda ett samtal

Snart är tärningen kastad på allvar. Utkastet till brevet som utgör inledningen till de samtal med olika intellektuella jag hoppas kunna föra under de närmaste åren är färdigt. Nu ska det gro till sig i helgen och läsas av ovärderliga vänner innan det putsas färdigt och skeppas iväg. Jag längtar.

"Mitt namn är Annika Olsson.

Jag har precis påbörjat ett forskningsprojekt där jag skriver de intellektuellas historia i Sverige 1960-2010 med utgångspunkt i de intellektuellas egna berättelser (oral history), och jag skulle mycket gärna vilja träffa dig för ett samtal kring vad det innebär att vara intellektuell i Sverige.

Alla dina tankar kring detta ämne intresserar mig, men studien är uppbyggd kring fem centrala frågor som jag tänker mig är fundamentala: Vad är en intellektuell, vem kan vara intellektuell, vad gör en intellektuell, hur gör en intellektuell och var agerar en intellektuell?

Jag hoppas du har möjlighet och lust att medverka."

Ansökt om stöd hos Birgit och Gad Rausings stiftelse

Om posten sköter sig ska min ansökan om sammanlagt 55 000 kronor ha inkommit hos Birgit och Gad Rausings stiftelse i två exemplar. Blir ansökan beviljad hoppas jag åka till Columbia Center for Oral History NY i vår för en kortare forskningsvistelse och för att genomföra en inledande delstudie i projektet. Nu håller jag tummarna.

Oral History i Sverige - forskarnätverk in the making

Ett första viktigt steg för ett formaliserat forskarnätverk kring oral history i Sverige är taget. Ansökan för stöd till forskningsinitiering är inskickad till Riksbankens Jubileumsfond: diarienummer F12-1562:1

"Vi vill skapa en plattform och mötesplats för svenska forskare som arbetar med oral history samt etablera kontakter med centrala aktörer inom det internationella forskningsfältet. Ansökan sträcker sig över en period av tre år och innefattar två vetenskapliga sammankomster, en nationell och en internationell workshop, tre nätverksträffar och tre styrgruppsträffar samt en panel på den internationella konferensen som anordnas av den internationella organisationen International Oral History Association (IOHA). Det övergripande syftet med nätverket är att bidra till att synliggöra och utveckla forskningen inom oral history i Sverige men även internationellt, och att genom de vetenskapliga kontaktytor och mötesplatser nätverket skapar stödja möjligheterna till utökad både nationell och internationell samverkan och därigenom ökad mobilitet för svenska forskare."

Performing Public intellectual in Sweden - Abstract Submitted to ISHR in Chicago

Ok: Just submitted my first abstract on this research project .If it is possible I will go to the 19th Conference of the International Society for the History of Rhetoric in Chicago next summer (ISHR 2013) and talk about "Performing Public Intellectual in Sweden –Intersectional Reflections on Rhetorical Strategies, Normative Ideals and Human Bodies in the Public Sphere". 

Now I really need to start talking to people.

Signed, Sealed, Delivered

Då är ansökan till VR inskickad, även underskriven S-bilaga. Dessutom officiellt mottagen av VR. Bakom diarienummer 2012-598 ryms De intellektuella i Sverige 1960-2010. En kritisk muntlig historia om politiska aktörer, offentliga samtal och mediala landskap.
Håhåjaja. Nu är det bara att börja arbeta.

10 sidor plan, budget och diverse bilagor

Processen går vidare. Nu sitter jag äntligen med en hel bilaga A, dvs själva projektbeskrivningen. Jag är nöjd med vissa delar och missnöjd med andra. Nu får texten vila någon dag medan jag gör färdigt budget, datapubliceringsplan,summary och ytterligare något. Det är alltid ytterligare något.
Det intressanta i sammanhanget är att själva budgetberäknandet genom diverse olika helkostnadsmodeller utvecklats till en operation som kräver mer än en enkel miniräknare och tillgång till LKP. Vad kostar rummet? Vad kostar kaffet? Hur mycket tar institutionen ut för data och kopiator? Allt måste ingå i ansökan. Inte en post är för liten och obetydlig.
I morgon blir det till att ringa till Södertörns högskola och be om assistans till budgetberäknandet. Senast måndag vill jag dunka in det hela.

Rubriker och annat småtjafs

Har petat med ansökningstexten och funderar nu bl.a. på detta med rubrikens betydelse. Jag har varit väldigt nöjd med min arbetstitel fram till idag då jag blev tveksam kring detta med att den saknade information om att det är ett oral history projekt. Så nu är frågan, ska det heta  De intellektuella i Sverige 1960-2010. En kritisk historia om politiska aktörer, offentliga samtal och mediala landskap, eller ska jag peta in ett litet muntlig i titeln så det blir: De intellektuella i Sverige 1960-2010. En kritisk muntlig historia om politiska aktörer, offentliga samtal och mediala landskap.

Det är  frågan.

Att äta och bygga samtidigt

I dag tog arbetet med forskarnätverket kring oral history i Sverige ännu ett viktigt steg. Malin Thor Tureby, historiker vid Malmö högskola, och jag åt lunch och skissade på nätverksinitiering och olika intressanta och viktiga oral history initiativ som bör tas i Sverige. Det tvärvetenskapliga och mångdisciplinära utgör en självklar viktig grund för forskarnätverket som kommer att kunna utgöra en nod för kommunikation, erfarenhetsutbyte och samverkanför att utveckla individuella forskningsprojekt och oral history som metod och mycket mycket mer. Muntlig historia är underutnyttjat och på gång.

Work - The most important thing is work

Still in the beginning of the process, I am practising the beautiful art of rewriting a research application. This a somewhat tiresome but also very important part of the work process where the project certainly becomes more concrete and solid at the same time as it still lacks the proper empirical foundation. Since I am doing oral history and need to figure out a lot of different aspects related to the open access storage of the data etc I have not yet been able to start interviewing - and this is a bit frustrating. My plan is to have a draft of a contract which I can use for the interviews and a data pubilcation plan ready next week., so that I can move on. However, in the meantime, I try to focus on developing the methodological and theoretical aspects of the project, and also try to reassure myself that all problems willl be solved. All I have to do is work, all that matters is work, the most important thing is work, as Lou Reed and John Cale sings it: http://www.youtube.com/watch?v=ahhWksSmX6s

Att bygga forskarnätverk och upprätta datapubliceringsplan

Det rör på sig, och även om det går långsamt går det onekligen framåt.
Under den senaste veckan har jag haft värdefulla möten med olika forskare och konstaterat att 1) Nu ska vi upprätta ett formellt forskarnätverk kring oral history i Sverige, samt 2) Projekt och forskningsansökningarna kräver att jag upprättar en datapubliceringsplan.
Att skapa ett mer etablerat forskarnätverk kräver lite arbete och även pengar, så nu har jag börjat skissa på en forskningsinitieringsansökan och ta kontakt med forskare som kan vara intresserade av samverkan. Vi tänker oss en första träff våren 2013. (Är du intresserad av att medverka, kontakta mig!)
Att upprätta en datapubliceringsplan är något helt annat. Som det står på VR:s webbplats: "Syftet är att säkerställa framtida återanvändning av forskningsdata för andra än de som medverkar i projektet. Detta innebär att forskningsdata inom skälig tid bör publiceras och göras tillgängliga genom relevanta nationella och/eller internationella datasamordningsorganisationer."
Eftersom en viktig del av oral history är tillgängliggörandet av materialet, dvs intervjuerna, så hade jag redan börjat fundera på hur kontrakten mellan mig som forskare och övriga medverkande i projektet skulle se ut, så att de kan baseras både på öppenhet, open access ,och grundläggande forskningsetiska principer som rör respekt för medverkande, respekt för forskningsmateriel etc. Med kravet på datapubliceringsplanen aktualiserades inte bara detta med hur intervjumaterialet ska arkiveras och publiceras rent generellt, utan nu gäller det också att ta ställning till uttalat tekniska frågor. Exempelvis vill VR veta vilka dataprogram som används, så att materialet lagras på ett sådant vis att framtida forskning kan ta del av det. Det tål att funderas på och undersökas vidare, men jag hoppas att min webbplats kan fungera ungefär som Center for Oral History and Digital Storytelling vid Concordia University, Montreal: http://storytelling.concordia.ca/oralhistory/.

Att skriva ansökan - att arbeta fram en projektkropp

Och så är det detta med att skriva ansökan om forskningsmedel. Projektet tar äntligen form, och kryper ur formen; knådas om till något delvis nytt, och slipper ur formen; knyts ihop och dunkas in. Just nu befinner jag mig mitt emellan fas två och tre med ett projekt som arbetats om, blivit tydligare och mer sammanhållet och nu fått vila i ett par veckor i väntan på den slutliga utformningen. Eller i alla fall en godtagbar ansökningsform. Den slutliga formen existerar ju aldrig. Projektkroppen kan vara mer eller mindre hel men alltid i förändring.

De lokala intellektuella - rummets betydelse

Under en resa till Göteborg, där jag ledde ett samtal om feminismen i det liberala samhället (ABF 14/2), funderade jag en del på detta med lokala intellektuella. Jag tänker då mer specifikt på intellektuella som fyller en slags total funktion i ett mer geografiskt avgränsat rum, och som på det viset avskiljer sig från den lokala funktion Foucault ger sin specifike intellektuelle.Det är intellektuella som likt Sartres idealtypiske totale intellektuell, tar ställningen för folket i en viss lokal kontext, för sanning, rättvisa och grundläggande humanistiska värden. Göteborg har sina, liksom Malmö, Kiruna, Vingåker. Jag tror det är dags att problematisera och diskutera det offentliga rummets olika platser. Nu måste jag bara hitta ett sätt att föra in det i projektet.

Inte för vinnings skull

Ser ett inslag på Rapport om kritik mot Jan Björklunds sätt att hantera utbildningspolitiken, och mer specifikt styra på detaljnivå vilka utbildningar som ska ges på vilka högskolor och universitet. Det får mig att tänka på Martha Nussbaums försvar för humaniora  Not for Profit med undertitelnWhy Democracy Need the Humanities. Boken publicerades 2010 och är ett försvar inte bara för de humanistiska disciplinerna utan också en kritik av den extremt ensidigt inriktade samtida utbildningspolitiken som Nussbaum, och många med henne inklusive mig själv, uppfattar som inte bara ett hot mot humaniora utan mot demokratin i sig. Kunskapen och förmågan till kritiskt självständigt tänkande; kunskapen och förmågan till till kreativt och innovativt nytänkande; kunskapen och förmågan att närma sig andra människor som människor med respekt  - alla dessa aspekter som utgör kärnan i humanistiskt utbildning håller på att förloras och försvinna genom systematiska nedmonteringar i ekonomins och samhällsnyttans namn, menar Nussbaum.

I ett privilegierat land som Sverige är det lätt att glömma bort att dessa kunskaper och färdigheter som både utgör demokratiers och de intellektuellas viktigaste verktyg aldrig kan tas för givna, utan alltid måste försvaras.Nu har vi både en arabisk vår och en europeisk höst som påminner oss (igen) om betydelsen att utbilda för demokrati och inte för vinnings skull.

Från att ge röst till att ta plats




Omslag: Gunnar Falk





Nästan tio år efter att jag disputerade på den svenska rapportboken återvänder jag till de intellektuella. Nu är dock fokus ett annat. I stället för att undersöka praktiken med att ge röst åt de som sas saknar röst i det offentliga samtalet är det själva processen att bli intellektuell och den intellektuella praktiken rent generellt som intresserar mig. När jag i dag tänker på det hela ser jag att jag rört mig från problemet att ge röst till problemet med att ta plats, men att jag också vidgat perspektivet till att omfatta det offentliga samtalets villkor och utseende och att jag därmed plockar upp den tråd till fortsatt diskussion av det offentliga samtalet som jag lyfte i avhandlingens avslutande kapitel (Olsson 2004).